fakkingkangaroos.blogg.se

På långfredagar ska man lida, och det var precis det vi gjorde när alarmet ringde 06.40. Även under frukosten, under bilfärden och under båtresan led vi. Vi var på väg mot Railey Beach och en säker död.

Dagens äventyr bestod av rock climbing!!! (Detta då vi blivit tipsade av födelsedagsbarnet Jasmine 19år - grattis igen, vet att du läser<3)

På vägen till the mountain of fear bekantade vi oss med två goa gubbar från Luleå (Tom 15 år och hans far Tomas, 25+) som vi också hoppas läser! Hur som helst var det väldigt trevligt att ha några att överösa all skräckblandad förtjusning på - för vilken dag det blev! Kalkade fingrar, dåliga grepp, mjölksyra, svett i ögonen, panikattacker, adrenalinkickar och lycka utgjorde förmiddagen. 22m upp klättrade vi tillslut - efter att instruktören tufft tvingat Elin. Det låter kanske inte så högt men det var det verkligen, och brant som tusan också. Vi imponerade oss själva, och även instruktörerna tror jag :)

När vi kom tillbaka till Ao Nang tog vi böckerna med oss ner till stranden. Utmattade vilade/sov vi tills det blev dags för mellis. Återigen blev det yoghurt, ananas och joggingtur. Denna kväll var benen tunga, vilket kanske inte var så konstigt, men vi körde ändå ett litet styrkepass för samvetets skull.

Kvällen bjöd på dusch, mat, diverse småinköp, packning och alarmsättning (IGEN...) för imorgon åker vi till Phi phi island. Kommer bli fett, utan tvekan.

Tjarrå
Lovert

Ps. En av klättringsinstruktörerna pratade perfekt svenska och vi frågade varför. Han berättade sin historia: han var 18 år och jobbade som klättringsinstruktör i närheten av Krabi när en ung svenska besökte platsen. De spanade in varann och umgicks under fem dagar. Den femte dagen friade han och hon svarade tveklöst ja! Han flyttade till Sverige och har bott på Spångavägen (precis vid oss!!) tills 2004 men bor numera i Malmö. Han är fortfarande gift och var nu bara på semester. Kinda cute huh??