Dag 47 - "PANIIIIIK!!"
Snoozade till 9, käkade frukost med rommie-Patrik från Dalarna, som bott i Stockholm i tre år och därefter Melbourne i fem... Ganska svårdefinierbar grabb. Mustasch hade han också den filuren, ovanligt med killar som passar i det!
Vi tre tog oss till China town där vi fotade, växlade pengar, kollade på gristrynen i en köttdisk, drack ananasdrink och spanade in en grym Tintinbutik. Efter allt detta gick vi svettiga tillbaka till hostelet för att checka ut - och det var då kaoset bröt loss........
(Här kommer en megalång beskrivning som det räcker med att ni skummar igenom. På sin höjd.)
Vi checkade ut och frågade receptionisten åt vilket håll busshållplatsen The Plaza låg. Hon kollade upp saken på internet och svarade att vi måste gå två kvarter och därifrån ta en buss, vilket sammanlagt borde ta en dryg halvtimme. Vi stirrade och gapade innan vi i kör utbröt "men den andra receptionisten sa att the Plaza låg 15 minuters promenad bort?!". Klockan var prick 12 och man skulle befinna sig på the Plaza kl 12.30 för incheckning och därefter avfärd kl 13.00. Vi förklarade för receptionisten att vi precis växlat alla våra pengar till Malaysias valuta och att vi nu var i en krissituation. Hon nickade förfärat och bjöd oss på 3$ till bussresan och vi lämnade byggnaden med höga tackrop. Bussen fann vi enkelt, men den trafikkö vi möttes av fick svetten att rinna ytterligare. Klockan var 12.40 när vi äntligen kom av bussen - det borde gå så länge vi hittade rätt buss. Lättare sagt än gjort; vi sprang fram och tillbaka längs gatorna och frågade folk till höger och vänster - alla med olika svar på bristande engelska. HERREGUUD! När klockan var kvart i hade vi kämpat oss upp för en gigantisk trappa med våra 20 extrakilon och tröjorna satt fastklibbade i svanken. Vi såg några bussar en bit fram, men ingen av dem var vår buss. Dock fann vi en informationsdisk varifrån vi blev rådda att ta taxi, det borde ta 10 minuter. Vi var nu ytterst stressade (speciellt Elin tror jag) i den 35-gradiga värmen. Den vänliga kvinnan bakom disken ringde bussbolaget och bad dem vänta varpå vi lade benen på ryggen. Vi joggade ca 300m och anlände till the Plaza Hotel. Kunde det vara här? Vi struntade blankt i det faktum att vi såg ut som svettiga luffare och gick in i den fina hotellobbyn. En hotellkvinna i högklackat tog väl hand om oss (äntligen nån med koll<3) då hon visade oss genom hotellbygnaden till bakgården där ett gäng bussar stod på rad. Klockan var 12.56 när vi hittade rätt bolag och fick checka in. Bussen lämnade sedan terminalen 12.59 för 5 timmars färd mot Kuala Lumpur. *pust*
Vi dog lite på bussen, utmattade efter all förvirring och tidsnöd. Vi gav varandra en high five och skrattade trött då vi trodde dramat var över. Icke sa Nicke, stuuupid swedish girls..
Bussen stannade efter 40 min för passkontroll vid gränsen. Vi lämnade allt utom värdegrejerna i bussen och gick in i den stora byggnaden efter alla andra resande. Vi höll obesvärat upp våra pass i kontrollen men fick en besvärad blick tillbaka. "Var är era kort?" frågade kontrollanten varpå vi svarade "vilka kort..?". "De vita korten ni fick stämplade när ni kom till Singapore. Vi behöver se dem vid utresa, har ni dem här eller är de kvar i bussen? Kanske kan ni gå ut och gå igenom er packning?". Jag och Elin stirrade menande på varann - vi båda hade slängt lapparna utan att läsa dem. Troligtvis låg de nu på samma soptipp som våra boardingpasses.. Vi svarade "We're really sorry but we've lost them, we didn't know they were important". Efter att hon rådfrågat en kollega blev vi indragna på ett kontor. Vi satt där länge och bad en bön för att bussen med all vår packning inte skulle lämna oss. Efter ett tag kom en vänlig uniformklädd kvinna in och sade att det skulle lösa sig, och att hon snabbt bara skulle ta våra fingeravtryck. Vi lugnades av hennes varma ton och gav henne snällt våra tummar. Två minuter senare satt vi på bussen och pustade ut för andra gången denna eftermiddag.
Efter en 30-40 minuter lång promenad i nya staden Kuala lumpur hittade vi tillslut hostelet. Trötta och svettiga utforskade vi byggnaden som var ovanligt fräsch och hade takterass - grymt!
Kvällen spenderades kring central market, och längs alla ståndfyllda gator i närheten. Vi bor vid gränsen till chinatown så det är fullt ös hela tiden. Försäljare av fakegucci och fakeprada klänger mer än lovligt från både höger och vänster, men så är det bara. Så länge vi inte vill raka av oss vårt solblekta hår så får vi helt enkelt leva med folk som stirrar och hojtar.
Vi tog en bärtz på en utebar då vi kände oss tvungna att prova den lokala Tigern! Ingen av oss är särskilt förtjusta i öl men vi betade av flarrorna i små målmedvetna klunkar. Vi grimaserade illa efteråt och åt lite choklad för att må bättre. Efter lite facebookande somnade vi sedan sött i våra överslafar, utmattade efter en kaosdag vi sent kommer glömma.
Hej och hå kämpa på
Lovisa med skrivkramp