Dag 39 - 4200m upp i luften
Dagstripp till Mission Beach för skydivig stod på schemat denna dag! Efter 2h uppladdning på buss och därefter en dryg timmes väntan på stranden blev det äntligen vår tur att träffa instruktörerna. Wohoo!
Då ingen australiensare kan uttala "Elin" så får Elin alltid chansa när hon ska svara ja. Medan jag stod och dagdrömde chansade hon och sa ja när "Anna" ropades upp. Hon snodde alltså min fallskärmsfarbror! Fy! Som tur var fick jag en större, mjukare man att klämmas fast ihop med, så det var ok.
I det lilla planet satt man gränsle över bänkar, hårt ihopspända och halvt sittande på sina instruktörer. Remmarna klämde åt rätt bra överallt, och man kände tydligt hur lår, rumpa och bröst klämdes åt och stack ut på ett högst osexigt vis. Så med brösten upptryckta till hakan lutade jag huvudet bakåt och fick instruktioner om den "bananposition" man skulle anta under början av det fria fallet. Huvudet bakåt, benen bakåt mellan instruktörens ben och händerna i hårt grepp över selen på bröstet. Allt vi behövde veta repeterades väl, så vi var inte ett dugg nervösa (tro det eller ej) utan bara exalterade och glada.
En enorm kick slog till när vi slängde oss ut i ingenting, och bättre blev det när instruktören lossade våra händer och vi fortsatte med armarna utsträckta. Vi föll fritt länge, voltade lite och snurrade runt. Jag blev till och med överraskad när fallskärmen fälldes ut - jag hade helt glömt bort att den skulle komma! Plötsligt seglade vi runt istället, nu med selen något lossad, och bara njöt av vattnet, reven och stranden nedanför. B. E. A. UUUUTIFUL.
Väl nere på marken så klickade öronen, snurrade huvudet och ett visst illamående gjorde sig påtagligt. Detta sket vi förstås i, vi var ju så fantastiskt lyckliga att det bara blev kramkalas av alltihop. En gullig tysk tjej som vi bekantat oss med samma dag blev en självklar del av detta firande - den omtumlade situationen gjorde oss till best friends allihop.
Kvällen innehöll powerwalk, matlagning och internethäng. Vår egentliga kvällsplan, att tacka av Bailey, rann dessvärre ut i sanden. Bailey skulle efter denna kväll resa från sina skotska vänner och oss, så en övertaggad hejdåfest hölls i hans ära. De fyra knäppa skottarna skulle köra "popgolf" vilket innebar att gå på nio olika barer - och dricka olika drinkar på varje ställe. Den roliga biten var dock deras outfits. Skotska hattar, rutiga trekvartsbyxor, små plastgolfklubbor osvosv. Dessa grabbar är verkligen sjuka i huvudet. Guess that's why we like 'em.
Yo little ones!
Lovisa the skydiving model
(Av nån oklar anledning så valde en fotograf att hoppa samtidigt som mig och fota. Jag som inte alls ville köpa några fotografier fick efter hoppet se 150 skitfula bilder på mig själv. Knas. Men kul! )